Mathias Elovsson

Stadium-arena-rock-hjältarna no. 1, Simple Minds kommer till Solnahallen, månd. 23:e november. Vi ses vid kravallstaketet…

Uppdaterat: Biljetter inköpta.

Idag var det Isaks tur att välja stor skiva. Pekfingret landade på en av mina absoluta favoriter, svenska Memento Mori och deras andra LP “Detta är Paradiset”. En fullkomlig explotion av rytmer och driv. Tungt, ödesmättat och kraftfullt. Kommer ihåg att vi lirade förband åt dem i Borås, med vårt band Franska Bönder (eller om vi fortfarande hette Östpolen då…), och jag var lite fundersam över var jag skulle få plats med mitt trumset mitt bland alla slagverk som upptog den minimala scenen. Mementos trummis undrade då om det inte var ok att jag lirade på hans trummor. Jag trodde knappt mina öron, och vågade knappt röra skinnen under hela konserten.

Trots lite tidstypisk produktion av Curt-Åke Stefan, håller plattan förvånansvärt bra än idag. Köp!

Ikväll drar iväg på vår årliga “Glutton-putter” Doktorn, Holländarn och jag. Vanligtvis åker vi i båten med det härligt klingande namnet Potemkin. Men då elen ombord spelar oss en massa spratt, fick vi tänka om. Skjuta upp resan? För mycket logistik på hemmafronten. Ställa in? Sällan, Stellan! Dr. Dave ringde runt, och vips fick vi låna Läckan II av båtklubbsvänner. Så vi lättar ankar mot ytterstjärtgården senare i afton. Fullmåne, tre män och döda djur på grillen. Det blir härligt!

…på svenska den här gången. “Stjärna bland faror” med Commando M Pigg. Bandet gjorde tre plattor på svenska innan Disney började vifta med stämningsansökningar, och bandet strök M Pigg ur namnet. Började sjunga på engelska och så var den karriären slut… Bandet lanserade Peter Puders som en av sveriges bästa och mest innovativa gitarrister, något Imperiet fattade mot slutet, där han blev fast medlem. När karriären dalade bytte Commando trummis, Uppsalakillen Robert Halldin tog över. Jag hade förmånen att få träffa honom under mina år i Uppsala innan han tragiskt tog sitt eget liv. Han hade världens skönaste inställning till trummande. Bl.a. hur man bäst stämmer en virvel. “Dra åt alla skruvar så hårt det bara går, och slå ännu hårdare!”

Plattan då? Jo, lite av en genombrottsplatta blev det. Låten Lili Marlene var väl det närmaste en hit Commando M Pigg hade. Produktionen har väl inte överlevt helt med den äran, men basljudet sparkar stjärt. Tack Curt-Åke Stefan, för det!

…kanske är en adekvat översättning av festivalen som officiellt går under namnet Where The Action Is. I helgen går den av stapeln, och vi har av ekonomiska och barnvaktstekniska skäl endast biljetter till lördagen. Men det är ju då (med undantag för Neil Young…) som det starka startfältet finns. Vad sägs om Fever Ray, Jenny Wilson, Hello Saferide, Markus Krunegård, Jonathan Johansson,  Loney Dear, Moneybrother, Duffy och Nick Cave and the Bad Seeds på en och samma kväll? Kan funka… Ses vi i öltältet?

New Rose. Gustav Nygren (Borås Energi m.m.) och Niklas Korssell. Sonic Youths osnutna jazz-småbröder. Gitarrmangel och friform-trummor. Larmar och gör sig till på Landet på lördag. Jobbig krock med VM-kvalsmatchen…

Ny stor skiva vald av Nora. Mästerverket “Miami” av The Gun Club. Sällan har falsksång låtit så vackert. låten “Texas Serenade” måste var en av de tio bästa som någonsin skrivits, och jag minns fortfarande konserten med bob hund på Gröna Lund för några år sen, då de gjorde en cover på just den låten, fast översatt till skånska… Perfekt start på födelsedagen, som fortsatte med vackert väder, skönsång av familjen Tjeder/Blanckert, Jeroen och min kära Erika, live från Serbien.

Dags för stor skiva igår morse igen. Noras val denna morgon: “The Unforgettable Fire” med U2. Första av många samarbeten med Daniel Lanois och Brian Eno, som resulterade i en något ny ljudbild och mer experimentlusta hos bandet. Larry Mullen JR upptäckte virvel utan sejarmatta och Bono inleder sin långa fascination för americana. Genomgående bra låtar och något av en milstolpe i deras karriär.