Så har den då släppts, Simple Minds nya platta “Graffiti Soul”. Kort recension här då: förvånansvärt vitalt för att band som hållit på i 30+ år. Uppfinningsrik pop, med klassiska SM-arenarockposer, bombastiska anslag och atmosfäriska synthljud. Låtmaterialet är väl i ärlighetens namn inte deras vassaste, även om vissa låtar verkligen sätter sig. Inledande “Moscow Underground” är hypnotisk med sina spöklika stråkar och percussionattacker. Singeln “Rockets” gör just det, rockar. “This is it” är fulländad koncertavslutare, med en refräng som tål att vevas om och om igen.
Plattan kommer dessutom i en deluxe-utgåva med en bonus-cd kallad “Searching for the lost boys”. En platta som kom till av en slump, eller utifrån leda. Bandet var bokade i en studio mitt ute i ingenstans, och det fanns liksom inget annat att göra än att jobba, så vad fan, vi väljer lite favvocovers och lirar in dem. Och man kan kanske önska att de varit lite hårdare med urvalet. Några låtar passar dem utmärkt (Magazines “A song from under the floorboard” och Siouxsie and the Banshees “Christine”) men helt ärligt; “Rockin´ in the free world”? (Neil Young) “Whisky in the jar”? (Trad./Thin Lizzy) “Sloop John B”? (Beach Boys) Kom igen! Det måste varit roligt för dem i studion, men skulle nog ha stannat där…
Summa, summarum - en stark 3:a (av 5). Nio låtar är lite klent, och bonusplattan kunde fått blivit b-sidor till singlar.